Fett procent: 34 % | Age: 45

Jag ska be att få en kopia på resultatets början då jag stog på deras våg som mäter både fett % i kroppen, vikt, vatten % muskel % och ålder alltså dåvarande ålder.

Jag trodde aldrig jag skulle våga ta detta kliv, att ge upp rätten att fortsätta missbruka mat & att inte få äta det jag vill men att se ut som man gjorde istället. Det låter inte speciellt lockande och väldigt jobbigt att genomgå.

Jag har alltid haft en vision om hur andra av mina kompisar/vänner/arbetskamrater har det och att jag alltid har varit den som ställt upp och fått andra att må bra, hur lätt dom hade att träffa andra både i krogsvängen, på fest eller bara på stan. Hur lätt det var för dom att bjuda ut någon och att känna sig attraktiv, att verkligen få en chans att bjuda någon på bio eller mat.

Själv satt jag bara och funderade på om när dom skulle ringa efter skjuts eller att jag skulle göra både det ena och det andra. Intalade mig själv att ingen skulle ju vilja gå ut med mig, med 105,4kg i spetsen och med rakad skalle, känslan man har inom sig själv är så oerhört stark och omöjlig att besegra, Det i sig resulterade i att jag struntade hur jag själv mådde och satte alltid mig själv sist.

Maten, godiset, alkoholen, rökningen you name it. Alla tilltänkta medel som jag kunde komma på för att lindra den här känslan att känna sig ensam och övergiven och att bara duga ibland eller nästan aldrig. Att alltid behöva tjata på sina vänner att umgås och känna sig dryg och jobbig. Det är en känsla som fick mig att spy när jag tänkte på det, en känsla att känna mig totalt värdelös.

Egentligen så har jag funderat på att gå ner i vikt sen jag muckade från NB5 i Östersund år 2000, men i själva verket så var det bara en dröm, en dröm att få åka och gymma, att få dra ut och springa. Att känna sig fräsch & snygg.

En månad före januari, i slutet av 2010 så satt jag och mejlade med en bekant som jag faktiskt inte umgås med, men som ändå blev intressant när jag såg bilderna på hans resultat och att jag kommer ihåg då han berättade att han hade kört ett viktminskningsprogram, tänker inte gå in på vilken personen är men vill ni veta så får ni gärna fråga.

Han berättade om Xtravaganza & att han körde soppor i alla dess smaker, jag trodde först inte mina öron men jag blev ändå fast besluten att jag skulle testa i alla fall, det blev väl som en chock när han sa att programmet när det var som dyrast kunde kosta 3000kr/månad.

Men fast besluten och efter att jag hört att han gått ner 26 kg på 10 veckor så bestämde jag mig för att boka ett möte, att verkligen satsa 100% på detta och att inte ge upp.

Och nu sitter jag här efter mitt första möte med Karolin, vårat möte blev ca 1 timme långt, hon vela veta allt och varför jag hade kommit dit, vad jag förväntade mig och hur jag visste att dom fanns. Jag berättade rubbet, allt som fanns att berätta och jag berättade mycket som jag aldrig skulle berätta för en person jag nyss har träffat, men jag kände att det var nu eller aldrig och allt satt sig så bra, det kändes bra och det var helt otroligt vilken människa som verkligen orkade lyssna och förstå vad jag gått igenom, mitt missbruk till mat och allt annat.

Nu sitter jag på Apelgatan i gävle, jag har nyss rensat skafferiet, kylskåpet och allt skit som jag köpt på mig, godis, läsk, gobitar ja allting som jag inte behöver, och detta är min början. En början på något som ska funka och som kommer att göra det ..

to be continued