Hej på er !!
På något sätt är jag lycklig över att ha något att se fram emot och att ha drömmar som jag kan kämpa för. Men samtidigt märker jag vad jag missar ibland, eller jämt. Visst jag har uppfyllt flera av mina mål under min livstid och mitt nuvarande projekt är jag snart vid mållinjen på, och det är med hjälp av xtravaganzas viktprogram. Men sen då ? om jag nu inte har någon att dela min livsglädje med ? Att känna sig välkommen hem t ex. bara känslan att få känna sig behövd lixom. Varför ska jag då kämpa för den ? Jag är sjukligt trött på att vara ensam, ensam med alla dessa härliga, underbara känslor och tankar som jag skulle kunna dela med mig av till någon jag verkligen gillar... jag är så sjukt trött på att sitta och tänka på att det finns nog någon för alla.. Men NÄÄÄR ???
Ni som känner er annorlunda för att ni aldrig har haft någon som älskar/älskat er.
Ni kommer förmodligen att träffa den ni söker. Det har jag fått höra ofta under de senaste 5 - 10 åren och jag har egentligen inget hopp om att träffa någon så jag vill inte ha några förväntningar.
Jag tänker så här: Om jag träffar någon igen och om jag blir kär i den kommer jag göra allt för den, men hon måste acceptera mig för den jag är för att det ska funka, jag kanske inte är någons första val. Men om jag känner att jag har försökt så har jag verkligen lagt ner tid på det och varit mig själv dessutom, och det är väl själva grejjen ? lr ?
Ni som inte har vänner: Det spelar ingen roll om ni inte har vänner, för det finns falska människor där ute och om ni måste lita på några individer är det er familj som står högst på listan, för de kommer antagligen alltid vara där för er.
Min familj stöttar mig alltid och de kommer förhoppningsvis alltid att vara här för mig, och det tackar jag för.
Att den möjligheten finns att få känna att man har en sån kärleksfull familj som jag har, det är ovärderligt i mina ögon.
__________
______________________
__________
Om ni är deprimerad får ni försöka vara lyckliga eller i alla fall tänka positivt, det kommer alltid något positivt ur något negativt och så brukar jag sitta och tänka när allt är emot just mig.
Senare går det att se tillbaka på depressionen på ett bra sätt, min depression har gjort mig till den jag är, jag har ju formats av mig själv och hur jag har varit. Men det finns mycket osagt här såsom att mina vänner har skapat mig eller att jag har valt min väg för att bli den jag är idag.
Jag är inte stolt med vad jag har gjort/presterat under alla mina år, jag är för fan 30 år nu och det går inte en minut utan att jag tänker på allt skit jag ställt till med och det är NU jag får betala för det.
Allt det vad man upplever under livets gång bildar personen man är... tror jag.
Det jag vill säga är att alla ni som känner er annorlunda: gör det inte, tänk om och tänk rätt.
Se vad ni har istället för det ni saknar. Det är till exempel lätt att ta personer i ens närhet förgiven, men det är inte självklart att de alltid finns där. Njut av det så länge det varar.
Men att vara unik kan ju vara något bra oxå, detta är bara lite tankar och ideer och sånt jag verkligen sitter och tänker på varje dag känns det som, om hur livet skulle vara om jag inte hade följt med och tagit den första ölen t ex..
om jag hade haft familj om inget av det jag varit med om hänt på riktigt ? hade jag varit en lycklig famijlefar lr hade jag bott någon annanstans i Sverige ?..
frågorna är oändliga och som jag aldrig kommer att få svar på, det enda jag vet är att jag vill.. Till 220% och energin och orken finns där, men vart ska jag leta ? Ska man verkligen behöva ränna på krogen för att hitta någon ? gå på hemmafester för att dejta ? eller att gå med i olika communitys lr mötesplatser ?
" Jag har slut på ideer snart, jag vill ju bara vidare "
